fredag 19 februari 2016

En IT-konsults vardag (Del1)


Del 1


När jag i april 2010 för första gången i mitt yrkesliv besökte Los Angeles för att deltaga i en konferens arrangerad av Quest Software (numera Dell Software), fick jag dagarna innan min resa ett erbjudande inte ens jag i all min falska blygsamhet kunde motstå, erbjudandet om att göra en riktig filminspelning, om än endast en inspelning för delar av en reklamfilm.

Här är ett försök att återge min upplevelse, som än idag lämnat spår i min personlighet:

Med skakiga ben närmar jag mig dörren till studion, ett konferensrum på det fashionabla hotellet J.W Marriott i Los Angeles. Rummet heter lämpligt nog Coloseum III och jag känner mig som en gladiator som strax ska kastas till tigrarna på den stora arenan.

Mina kollegor som just önskat mig lycka till inser nog att ryggtavlan de just såg försvinna från bardisken i framtiden kommer att omges av livvakter och ständigt förföljas av paparazzis dag som natt. De inser att alla våra kontakter från denna stunden kommer ske via min agent och tillika manager Flemming.

Samtidigt som jag knackar på studiodörren börjar jag fundera över mitt klädval inför filmdebuten, tittar snabbt ner och slås av tanken att jag måste haft en Blackout när jag klädde mig på morgonen. Gråa lågskor, blåa lite slitna jeans, en svart t-shirt (med "Jimmy Hendrix"-tryck) och allt detta toppat med en svart kavaj....Ja ja, nu är det för sent att ändra sig, bara att följa med mediaströmmen in genom den nu öppnade studiodörren.

Producenten, Mr McCarty, får mig snabbt att slappna av genom att berömma min "Jimmy Hendrix"-prydda t-shirt och genast utmana mig på en duell i Guitar Hero under den efterföljande kvällsmottagningen.
Är man på Nerd-konferens finns det alltid tillgång till såväl Microsoft XBOX som Sony Playstation och Nintendo Wii både högt och lågt.

Jag placeras på en hög pall av typen barstol och utrustas med en mygga av en van studiokille innan det är klart för de första testfilmningarna, avsedda att testa om jag svarar på ett sätt som gynnar företaget jag gör reklamfilmen för...och redan vid tredje tagningen börjar vi hitta rytmen och plötsligt konverserar jag och Mr McCarty i denna intervjufilm som om vi aldrig gjort annat.

Alla fraser och punchlines sitter som en smäck och jag tillåter mig t.o.m. att improvisera likt en speedad Jim Carrey, till allas stora glädje..

Filmsessionen förlöper som i trans och när den efterföljande fotosessionen är till ända är alla i studion övertygade om att en stjärna är född, eller åtminstone är jag det.
Nu kan jag bara vänta på resultatet och tillbakalutad med segervisshet inför min nya karriär, välja mellan alla erbjudanden som kommer att hagla över mig.

Jag kan redan höra mina vänner berätta för sina vänner att de minsann kände Fredrik, innan han slog igenom på allvar och gjorde huvudrollen i nyinspelningen av Ben Hur...

När jag veckan efter konferensen åter promenerade in på kontoret för att inleda ännu en dags arbete gick min chef förbi och nynnade den gamla slagdängan Moviestar med Harpo, jag var åter i verkligheten, men fick i alla fall uppleva äventyret på andra sidan Atlanten, med allt vad en filminspelning i Hollywood-staden Los Angeles innebär....


En IT-konsults vardag (Förord)




Förord:

När jag under tidigt 80-tal för första gången kom i kontakt med förstadiet till den stundande IT-revolutionen, anade jag föga att det 35 år senare skulle vara hela min aktiva yrkeskarriär tills nu.

Efter att under de senaste dryga 20 åren varit mer eller mindre på resande fot, har jag verkligen fått chansen, inte bara att träffa intressanta människor men också att uppleva fantastiska ögonblick och i många fall livsförändrande händelser.

När jag nämnde min ständigt återkommande tanke om att dela med mig av några av dessa ögonblick och händelser, började ett allt tilltagande antal kollegor och vänner fråga om när det var dags....och nu har vi kommit dit, nu ska jag sakta men säkert publicera diverse berättelser och anekdoter från både mina uppdrag, kunder samt kollegor och vänner genom åren på vägarna och i luften.

En fråga som ständigt återkommer i mitt huvud är huruvida man kan nämna ovanstående vid sitt rätta namn och det enda vettiga jag kommit fram till är att använda fiktionella namn för alla, då de som omnämns säkerligen vet vilka de är i alla fall och förhoppningsvis kan läsa detta både med igenkänning och en glimt i ögat, för utan er skulle inte denna novellsamling bli verklighet.

Nog om detta, nu börjar vi resan genom mitt brokiga liv...utan någon som helst hänsynstagande till kronologisk ordning, allmänhetens förståelse eller andra normaliserande regler, det handlar ju trots allt om IT-branschen.

/Fredrik ( Det enda icke-fiktionella namnet i berättelsen)