torsdag 14 februari 2013

Worshipful and well beloved Valentine...


Texten i rubriken sägs vara den äldsta dokumenterade "Alla Hjärtans dag"-hälsningen och dateras till 1477. Sankt Valentinus dagen härstammar givetvis från den katolska kyrkan, liksom många andra märkliga tilldragelser och sägs härröra från en fängslad man som återgav sin fångvaktares dotters syn, så en koppling till de galna amerikanerna med sina överentusiatiska firanden är uteslutet även om de vill påstå annat.

Själva kärleksportionen kopplat till den 14 februari baseras med stor sannolikhet på att det runt mitten av februari är en tid då många fågelarter börjar söka efter en partner att sätta bo med (detta förklarar uttrycket "Panelhöna"), något som givetvis Dronten missade fullständigt och se hur det gick för hen.

Om du nu råkar vara singel, så kan fjäderskrud vara en beklädnad som för dig närmare en relation under året, dock kan det också sända signaler till personer som helst bör undvika att sätta bo, samt bidra till en ny pandemi baserad på fågelinfluensan.

I år infaller Alla Hjärtans dag under samma vecka som Blåmåndagen, Fastlagstisdagen och Askonsdagen vilket får oss alla i en riktig karnevalstämning. Traditionerna från dessa dagarna går till stor del också att koppla till katolska kyrkan även om Blåmåndagen sägs härstamma från den tid man i södra Tyskland klädde sina kyrkor i blåa tyger inför den stora fastlagsfesten.

I Bohuslän döpte man denna dag till Svartmåndagen istället, vilket kan vara ett påfund av dåtida Sotarförbundet, då man påstås skola sota sin skorsten inför våren just denna dagen. Denna Svartmåndag kan snyggt länkas ihop med Askonsdagen, då man enligt katolsk tradition kastar aska på de botgörare som dessutom tvingas rita ett sotkors i pannan och därefter inte får besöka kyrkan förrän på Skärtorsdagen (vilket förövrigt är den inofficiella Finska Nationaldagen). Jag kan ha vissa problem med att förstå straffet i detta, men om ni undrar kan ni fråga King Diamond, som har just ett sådant kors, om än upp-och-ner-vänt i pannan.

Fastlagstisdagen, Fettisdagen eller Mardi Gras som fransoserna kallar den hette förr även Vita tisdagen, vilket vi nu hedrar genom att lägga grädde och mandelmassa i semlorna. Detta är dock mest en svenskfinsk tradition då såväl norrmän som danskar föredrar att fylla sina "Fastelavnsboller" med sylt och ibland även med vaniljkräm.

På 1600-talet använda man den här dagen till att ge sina familjemedlemmar och nära en riktig omgång med riskärven, vilket kan te sig som en tradition enbart Hans Scheike håller kvar vid, men med en viss långsökt slutledningsförmåga och säregen vilja att koppla samman traditioner, hävdar jag med bestämdhet att det är från dessa händelser engelskans "Whipped Cream" härstammar.

Med detta bidrag till historien kring fastans inledning och avslöjanden kring uttrycks härkomst, önskar jag er alla en behaglig fasta och en kärleksfull Alla Hjärtans torsdag.

Fredrik "Quinquagesima" Pålerud

måndag 11 februari 2013

Vad är det vi äter?


Dagligen kommer nya avslöjanden om mystiskt innehåll i vår mat. Det är med skräckblandad förtjusning jag nu blir varse om att det kanske finns spår av inte bara häst utan även möjligtvis Rumänska åsnor i mina kötträtter. Var ska detta sluta?

Jag har länge misstänkt att något var fel, när jag har känt ett allt mer tilltagande behov av att dra kärror av olika typer, inte bara bakom bilen, utan även för hand när tillfälle bjuds. Vid allt fler tillfällen har jag kommit på mig själv med att vilja dra kundvagnen bakom mig, framför allt när jag passerar charken.

Då jag under senare tiden även börjat purra en del när jag ser en fontän, stärker det bara mina misstankar om att kycklingfilén från Kronfågel egentligen är stadsduva, vilket säkerligen kommer släppas som en bomb i media inom kort.

Mina funderingar gällande detta skrämmande falskskyltande kring innehållet i vår mat är framförallt:

1. Är åsneköttet giftig, eller ger det bara ett ökat karotenbehov och potentiellt gulnad hy?
2. Smakar duvan lika bra som en i bur uppväxt övermedicinerad broilerkyckling?
3. Är det lika mycket vatten i Duvfileérna som i Kycklingfiléerna?
4. Kommer ICA:s och COOP:s egna mjölk från kor eller är det något annat djur som ligger bakom drycken?
5. Är det tryggare att köpa produkter från Felix än från Findus?

När ICA nu också drar tillbaka ostar som inte går att hyvla och kött (Kotletter) som är märkt med 2011 istället för 2013, inser jag att det är tillbaka till naturen som gäller för mig.

Här ska ystas ost och styckas kött för hand från och med nu, ska bara upprätta en distributionskanal direkt mot Rumänien eller något annat land med höga etiska krav kring djurhållning och transporter av detsamma.



Kan man äta minkar förresten?


/Fredrik
  

torsdag 7 februari 2013

Tusen och en natt....Hezār-o yek šab



När vi vandrar runt i vår vardag är vi långt från den mystiska sagovärld som målades upp för oss som barn, när våra föräldrar tog oss med på en resa till "Ali-Baba och de fyrtio rövarna", "Sinbad Sjöfararen", Aladdin och inte minst "Anden i flaskan",  som fick fantasin kring de tre önskningarna att flyga iväg på en magisk flygande matta. Allt var så spännande när man var liten och inte visste bättre.....eller?

När jag som avslutning på min vardag, sittandes i bilen mellan Norrtälje och hem, får en "liten" inköpslista skickad till mig, anar jag föga att min barndoms sagor snart kommer tillbaka, om än för ett kort mystiskt ögonblick. Som den vanemänniska jag nu är, faller mitt val av inköpsställe på Coop Forum i Västerås. Jag vill inte leta efter varorna på listan, det orkar jag inte så här dags på kvällen, så lokalkännedomen tar mig till samma butik igen.

Inköpslistan innehåller inga stora överraskningar, sånär som på tre artiklar som jag inser kommer vålla mig lite tidspillan och vånda, lampolja, lacknafta och tändblock till vedpannan. Var kan de artiklarna finnas i denna till ytan väl tilltagna komboaffär?

Det är nu, mitt i vardagsbestyren jag plötsligt återvänder till barndomens mystiska sagovärld. Det är lugnt i butiken och jag irrar mig sakteliga mot byggavdelningen, där jag tror mig kunna hitta de tre artiklarna som inte innehåller födoämnen. När jag svänger in i en gång och råkar stryka mig mot en glödlampshylla står han plötsligt där, en liten glasögonprydd man i Coop-uniform, han ler mot mig och undrar om jag önskar hjälp med någonting.

Min första reaktion är givetvis att se mig om efter dolda kameror eller vårdare som tappat bort någon patient. Det är 2013, butikspersonal i Sverige ska inte vara serviceinriktad och hjälpsam, de ska med uppbringande av sin sista kraft lägga ifrån sig mobilen och undra varför man stör dem på jobbet. När jag blåst faran över, han ler ganska vänligt, försöker jag trevande med.....jag letar efter lampolja...min första önskan.

Följ mig, den här vägen, svarar den lilla mannen blixtsnabbt och pinnar iväg mellan hyllorna. Innan jag vet ordet av har alla mina tre önskningar gått i uppfyllelse och den lille mystiske mannen i den brandgula uniformen är försvunnen igen. Jag hann knappt tacka honom, men jag inser under den resterande bilfärden hem till tryggheten i Bergslagen att magin från sagovärlden är närmare än du tror om du bara tror.

God natt alla barn!

Sinbad