Smakchock i Gammelbo

Våra kära tabloidtidningar brukar ofta rubricera med kraftuttrycket "chock", vilket får mig att undra om de verkligen förstår innebörden av det ordet. Alla som fått en elchock eller lyckats med bedriften att skruva ur fel propp vid kontaktbyten, med samma electric boogie-resultat kan undra hur någon som framkallar en nakenchock ser ut.

Få saker förutom just elkontakter kan försätta mig i chock, men i helgen upplevde jag något som kan åtminstone ge en förnimmelse av chocktillstånd, en väldoftande, helylle-svensk sockerkaka med läcker saffransgul nyans. Så långt inget som skulle få herr Pålerud ur balans en svinkall dag i November.

Har ni provat att äta en rå potatis medan ny luktar på ett saftigt äpple? Eller delat bil med någon som döljer en väl lagrad Havarti-ost i handväskan? Det kan rubba balansen, men knappast försätta mig i chock, även om min yngste son fick en del gliringar för sina magproblem innan vi spårade osten till farmors handväska.

Åter till "smakchocken" från igår. Den väldoftande gyllengula sockerkakan smakade curry, ja ni hörde rätt, CURRY!!. Tänk er själva konsistensen av en perfekt sockerkaka med smaken av kycklinggryta. Inte ens jag som gärna äter kryddstark och smakrik mat från hela Asien kunde få ihop kombinationen, trots att det givetvis var spännande och nytt.

Min slutsats är:

Vissa saker ska man låta bli att testa, eller åtminstone undvika att rekommendera andra att prova. Jag har nu hämtat mig från smakchocken och inser att detta bara var en del av Marias kvinnliga list för att få mig att baka sockerkakorna i framtiden.....

Curry-Curry Nam-Nam

Kalkonen från Gammelbo, eller Sparven från Minsk...

Jag har alltid varit av uppfattningen att den enda sporten som inte kräver någon speciell utrustning är löpning. Nu har även jag fått inse att så inte är fallet, men det krävdes en traumatisk upplevelse för att förstå det.

Som jag tidigare nämnt i min blogg deltog jag i vanvetts-tävlingen Tjurruset i mitten av oktober (jag kan fortfarande banna mig själv för att svara ja på frågan om jag ville delta i våras) , något som fick mig att inse att löpning liksom alla andra sporter är mycket beroende av utrustningen man bär.

När jag stod på startlinjen i Tjurruset var jag klädd för en trevlig joggingtur i en småkall skogsmiljö, vilket givetvis inte var fallet med majoriteten av de andra deltagarna. Tjurruset-proffsen var klädda i Spandexliknande vattenfrånstötande byxor (lite hårdrockskänsla ala´80-tal), goretex-joggingskor med extra kraftiga mönster under, termostrumpor och underställ för att hålla värmen.

Jag valde en mer avspänd klädsel, bestående av Helly-Hansen kalsonger med WCT-byxor över, dubbla tröjor, mina vanliga joggingskor, en lysorange t-shirt och matchande hysterisk toppluva, anpassad för ett huvud av en grapefruits storlek. I efterhand kan jag förstå varför jag och mina kollegor blev intervjuade av TV4sporten inför och efter loppet. De måste ha trott att det var frågan om någon svensexa eller liknande.

Redan efter ett fåtal kilometer var jag kraftigt nedkyld och dyngsur från topp till tå. Mina byxor var fyllda till bredd och längd med både dy och lera som jag på ett effektivt sätt samlade på mig längs vägen. Efter 7,5 kilometer började jag överväga att klä av mig flera plagg för att lätta ballasten lite och ta mig i mål med hedern i behåll. Tack och lov kom jag i mål helskinnad utan att ha kastat av mig fler plagg än bara mina handskar och min toppluva (den extra tillförseln av blod till huvudet bar mig hela vägen in så att säga).

Redan veckan efter Tjurruset införskaffade jag såväl Löparbyxor (spandexmodellen, såklart), som vindställ och nya specialanpassade lättvikts-joggingskor. Döm av min förvåning när jag plötsligt insåg att det faktiskt kändes fantastiskt att springa klädd som Olga Korbut eller vad hon nu hette, gymnasten? Sparven från Minsk tror jag hon kallades. Hmmm...Kalkonen från Gammelbo...that´s me.

När jag nu sitter med facit i hand kan jag bara konstatera att nästa år kommer jag också stå på startlinjen klädd i spandexbyxor likt en korpulent version av Bruce Dickenson och stuffa igång min kropp till de maniska rörelserna demonstrerade av några välsminkade leende tjejer från Friskis&Svettis.

Igår när jag efter mörkrets inbrott invigde min nyinköpta pannlampa (med 5 olika ljuslägen) under den obligatoriska löpturen, hann jag till och med blända av före länsbussen som höll på att ramma mig längs Ramsbergsvägen.....

Mr All Joggy

En Award, till moi!!

I bloggvärlden kan man tilldelas priser för sin blogg, antingen av anledningen att man skriver något väldigt intressant eller som i mitt fall, som en slags tröst för att man inte fått någon tidigare. Marias (javabönan) väninna Carina (Trollet :-) måste ha känt sympatier med minas tappra försök att fånga läsare. Av den anledningen tilldelades jag en award som jag nu efter ett månadslångt firande ska publicera.

Ett av problemen med denna award är att man ska förtälja 7 sanningar om sig själv och dessutom sprida den vidare till 7 intressanta bloggar man följer. Jag följer bara max 5-6 bloggar och dessutom väldigt sporadiskt. Då mina intressen föga sammanfaller med Marias, dvs inredning, OddMolly och pyssel utan mer handlar om sport, musik och IT, kommer jag nominera några av de trevliga människorna som trots min typ av blogg valt att kommentera och uppmuntra mig.

7 Sanningar:

1. Har en extremt sjuk humor, baserad på ironi och satir.

2. Är mycket förtjust i all typ av shopping.

3. Älskar fotboll till den milda grad att min närmsta omgivning kan uppfatta det som störande.

4. Detsamma gäller Formel 1.

5. Till skillnad från Maria är jag mest passionerad gällande Adidas-kläder, inte Odd Molly.

6. Italiensk mat och dryck är det snabbaste vägen till mitt hjärta.

7. Jag är/var en hängiven LindyHopdansare och väntar fortfarande på en möjlighet att ta upp den karriären igen.

7 Bloggar som jag nominerar:

Damn, kan inte komma på någon som inte redan fått den här awarden, så jag väljer att skicka den till Maria (ambitiös bloggare som hon är), Carina (på retur, min favoritblogg), Jenny (en av mina trogna kommentatorer), Sanni-Bus (med den coola livssynen), Mina systrar Carol och Jossan (såklart) och slutligen min goda vän och kollega Jimmy.

Amazing jag fick ihop 7 stycken...

Efter denna kraftansträngning tackar jag för nu och kastar mig åter in i min trygga lilla IT-värld

Fredrik

Är detta verkligen ett problem?

Under mina många resor brukar jag försöka uppleva och ta till mig så mycket som möjligt från den miljö jag befinner mig i. När jag inte arbetar tar jag därför alltid på mig turistrollen och kallar mig själv lite William Hurt-inspirerat för "Den tillfällige turisten". Men trots all den energi jag lägger på att förstå kultur och vardag på främmande orter, är det ofta de små sakerna som får mig att fundera.

Ett exempel på saker som ger mig huvudbry, dök upp helt oväntat när jag trött och sliten stod och väntade på mitt bagage i Oslo efter några dagar i Stavanger. Jag pratade i telefon med min chef och lät samtidigt min blick vandra runt på mina medresenärer och på de skyltar som finns överallt på flygplatser, när jag helt plötsligt stannar upp och koncentrerar mig lite extra på en skylt som just passerat förbi i flackandet.

På kanten på bagagebandet sitter följande skylt:

Jag är tvungen att avsluta samtalet och se om fler av min medresenärer uppfattat skylten, eller om jag blivit galen. Skylten påvisar förbud mot att springa eller hoppa hopprep på bagagebandet.

Är detta ett problem i Norge? Jag skulle antagligen ha kommit på många saker att förbjuda på ett bagageband innan jag kom till joggaren och hopprepshopparen.

Jag tittar mig omkring igen för att kunna uppfatta eventuell flätbeprydda piger eller joggande guttar på bagagebanden som omger mig i ankomsthallen, men ingenstans kan jag se dem. Uppenbarligen ger skyltarna önskad effekt och jag kan lägga ännu en notering till mina handlingar om beteendet i olika länder. För att precisera det lite ytterligare, kan jag betona att det måste handla om ett lokalt problem i Oslo då jag vid mitt nästa besök i Stavanger inte kunde hitta motsvarande förbud.

På Gardemoen har man en slumpgenerator som väljer ut var tionde passagerare i säkerhetskontrollen, för lite nogrannare kontroll, jaq har lyckats pricka den 4 gånger under den senaste månaden. Nästa gång jag åker till Oslo ska jag packa ned ett hopprep i handbagaget för att se reaktionen.

Ha en underbar vecka

Fredrik