måndag 21 juni 2010

Jag känner mig så speciell....

En liten kontroll av min privata mailbox avslöjar att jag återigen har välsignats med en fantastisk tur i alla tävlingar på nätet. Nu har det gått så långt att jag inte ens behöver anmäla mitt intresse eller svara på frågor, jag kastas huvudstupa in finaler och slutomgångar i de mest rafflande internettävlingarna jag inte ens visste fanns.

Nedan är ett axplock av vad fru Fortuna erbjudit mig idag:

FinaTips behöver ha min hemaddress för att leverera fruktkorgen jag vunnit, samt låter meddela att jag är en av fem återstående i den stora resefinalen (fascinerande).

Konsumenthjaelpen hjälper mig gladeligen att både tappa femton kilo samtidigt som de i ett annat erbjudande tillhandahåller Sun Lolly glass för hela sommaren (de har hittat lösningen på såväl perfekt kropp som hejdlöst frossande i glass).

Den mer personlige Jonas Matsson vill ha 2-3 minuter av min tid i utbyte mot 200:- (Med den taxan kan han få en timme eller två).

Reazonen låter göra gällande att jag redan vunnit något av följande priser:
Kläder för 9000:-
Ett Upplevelsepaket
En Ipod
Biobiljetter
Gratis framkallning av 50 kort

FinaTips, slår till ytterligare en gång innan jag stänger Outlook och erbjuder mig en extra månadslön. All denna givmildhet gör mig för rörd för att komma mig för att svara ens, jag överlåter alla mina vinster till någon behövande ensamstående småbarnförälder istället, de kan behöva en extra månadslön bättre än jag.

Mr Roddin Hoddy...

onsdag 16 juni 2010

Mr All Fjolly...med rätt att shoppa

Efter en dryg månads frånvaro finner jag mig själv åter strosandes på den underbara staden Köpenhamns gator, likt en Gene Kelly dansandes med lätta steg trots ett strilande regn. Jag är tillbaka i staden som alltid kittlar mig med sitt härliga språk och alltid trevliga människor. Gläds lite inombords när hotellpersonalen nickar igenkännande och önskar mig välkommen tillbaka genom att tilltala mig med förnamn.

När jag senast besökte Köpenhamn vandrade jag längs gatorna beväpnad med en knallgul påse med trycket "Pang" på, men nu ser jag på lugnet hos Köpenhamnsborna att detta är sedan länge glömt och förlåtet. Nu smälter jag in så väl att min omgivande medmänniskor ger mig menande blickar av samförstånd när turisterna väller ut ur bussarna på väg mot "Den lille Havfruen", ovetandes om att hon befinner sig på en utställning i Shanghai och att hela deras Köpenhamnsbesök därmed är grusat och förgäves.

Redan innan jag åkte till Köpenhamn berättade Maria att nu hade jag minsann chansen att bli unik, som en av de få män som besökt alla existerande OddMolly-butikerna i världen , såväl Stockholm som Los Angeles hade jag ju redan klarat av, så efter ett besök i den nyöppnade Köpenhamnsbutiken voro treenigheten fullbordad.

-Kan jag väl göra, sa jag, kan ju alltid lämna några rader i den gästboken med, i väntan på den första Post Fire Dew-butiken och återerövrandet av min manlighet eller vad man nu kan kalla det i den koftkollektionen som nalkas i augusti.
Avståndet mellan min arbetsplats på Esplanaden och butiken på Svaertegade är ju klart överkomligt, så visst, en liten kvällspromenad kan man väl avnjuta trots det tilltagande regnet, jag har ju ett paraply från hotellet, med stora bokstäver som basunerar ut min bostadsaddress.

I skyltfönstret hänger en Grandmas Coat av den typen som följde med hem från L.A och väl inne i butiken är jag snart omgiven av alla 3 tjejerna i personalen, som snart imponeras av min frågor och beskrivningar av olika produkter som jag är på jakt efter. Tyvärr kan de inte bistå mig med min toppönskan, en Sparkly Remix Blouse, eller något sådant, men så fort jag har börjat kasta mig med namn och nummer på olika plagg ur flera års kollektioner är de fullständigt i mitt våld och övriga kunder kan bara se sig lämnade till sitt eget öde.

Eftersom inget på önkelistan finns i rätt storlekar eller färger inser jag att även den här gången kommer jag ställas inför det faktum att jag måste välja något efter eget huvud, något som efter ett par lyckade försök börjar kännas extra svårt och mina tankar är redan i elektronikbutiken på Kastrup där jag tänkte köpa lite kul geek-prylar till grabbarna där hemma, vilket givetvis gör det hela extra svårt.

Där kunde berättelsen om mitt besök i den tredje OddMolly-butiken varit all, om inte personalen varit så trevlig och verkligen gjort allt för att kunna hjälpa mig i mina val av snygga plagg. Efter en lång dialog om alla galna tjejer/damer/kvinnor som tillbringar massa fritid med att blogga om sina älskade "Mollisar" hemma i Sverige faller slutligen mitt val på något rött i ett jättemysigt material, med den obligatoriska lukten som bara är riktigt bra om plagget kommer från Portugal. Maria kan säkert bringa klarhet i mitt val (Mrs Rogers Beach Coat Rouge), jag tog bara det första som föll mig in som var snyggt enligt mitt tycke, precis som jag gjort de andra gångerna.

Väl inpackat och förslutet i den obligatoriska pappåsen med stort OM-tryck vandrar jag nu ut i det nu fullkomligt ösande regnet och inser att mitt paraply nu dessutom får fungera som hängare för att skydda påsen från fukt, vilket givetvis gör mig till det dominerande samtalsämnet i ett nytt kvartet av Köpenhamn i en månad eller två. Alla kvinnor ler gillande och även vissa män, vilket givetvis påskyndar min promenad tillbaka till hotellet och tryggheten på mitt rum.

På Kastrup visar det sig senare att min önskan om att köpa elektronikprylar grusas p.g.a ombyggnationer, så grabbarna fick istället späda på sitt redan höga blodsockervärde med ett ton godis från Haribo...perfekt om man vill orka spela WoW några timmar extra per dygn...Nästa gång är det geek-prylar som gäller...och lite Adidas-prylar förstås..

När jag skriver det här inlägget har jag dessutom hunnit med en sväng till FreePort, där finns det ju bland annat en Adidas Outlet, det är manligt...


Mr All Fjolly...

fredag 11 juni 2010

Coming up: En vecka i Köpenhamn....The return of Mr Odd Molly..

Se detta som en trailer inför mitt nya inlägg om de vedermödor jag utsatt mig för under en vecka i Köpenhamn.....

Jag undrar hur den danske författaren H.C Andersen tänkte när han lät en stackars svanunge genomleva sin uppväxt som "den fula ankungen"?

Bilden ovan talar väl sitt tydliga språk, svanungar är ju mycket gulligare än ankungar, eller?


Mr "Vi är röde, vi är vide"