Gröna ansikten på Gröna Lund...

Jag måste erkänna att jag lider av följande åkommor: En lättare åksjuka, en på gränsen till fobisk höjdrädsla och för närvarande också ett ömmande ryggslut som resultat av mina Byggare-Bob dagar under sommaren. Med de förutsättningarna kan man nog ifrågasätta mitt val av nöje förra onsdagskvällen, Gröna Lund. För vad har en man med ovanstående åkommor att göra på ett ställe där det finns såväl virvelvindar, som Fritt fall och Insane?

Jag glömde nog nämna åkomman galenskap, för sagt och gjort åkte jag till Grönan med mina 3 äldsta barn (Mimmi, Charlie och Chrille) och min gode vän Stefan, vilken förövrigt också lider av en lättare åksjuka, men för dagen inga andra fysiska men.

Det för kvällen så vackra vädret vaggade snart in mig i ett ungdomligt rus och utan att veta hur det gick till stod jag snart i kön till Fritt fall....ryggen då, är du galen Fredrik? Nej, jag avstod faktiskt och så även Stefan....Barnen kastar sig dock in i denna 80 meter höga mardröm. Föga anade jag att min rygg skulle utsättas för denna upplevelse inom några få timmar.

Jag och Stefan är ju mogna män som fortfarande är tävlingsinriktade, så 5-kamp var det naturliga och också minst fysiska alternativet. De 5 grenarna avverkades i rask takt medan vi lusläste programmet för att hitta grenar som kunde göra oss till vinnare över vår barndomsvän. Som ni säkert förstår hade jag inte ens nämnt 5-kampen om inte jag var den som slutligen vann med några futtiga poäng. Man gör ju bara det som krävs...och ett "bra kämpat kompis" kunde man ju kosta på sig medan man knöt näven i byxfickan.

Stefan kontrade dock snabbt genom att följa med mina vilda barn till "Insane", ja den lever verkligen upp till namnet, inte min grej riktigt. Man vill ju inte vara sämre, så trots höjdskräck och ond rygg, fann jag mig snart på väg upp i "Fritt fall". Nu känner jag för varje meter hur mitt liv sakta men säkert börjar passera revy och detta till en makalös vy över kungliga huvudstaden..Vad f-n har jag gett mig in på, inte känns det som om säkerhetsbältet sitter som det ska heller....Var det inte den här som fastnade flera timmar där uppe i fjol?...Mannen till vänster om mig ger ingen trygghet heller, hans vilt flackande blick och svettiga panna ger mig bara ytterligare kalla kårar...Så det är alltså här man ska sluta sin vandring över gröna ängar...på Gröna Lund...

När spärren väl släpper och fallet inleds försvinner plötsligt höjdskräcken och ersätts av en fundering kring huruvida skorna verkligen sitter fast eller om man kommer tappa dem och var de i så fall kommer landa...Jag är botad...Ingen höjdskräck och ingen ryggvärk längre. Vilken mirakelkur jag just upplevt, men det verkar ju dumt att göra om det igen, kan ju ge ett återfall.

Så då återstår bara en åkomma att kittla ikväll, åksjukan. Mina barn har givetvis hittat en lösning i form av en sjuklig karusell, med "The Voice" dunkandes ur högtalarna. Till min stora förtvivlan blir jag riktigt illamående redan innan den kommer igång och ser dessutom att de flesta andra också skiftar i gröna-lila nyanser...jag är inte ensam i min misär. Stefan ser verkligen dålig ut, ungefär som jag känner mig. Nu gäller det att hålla masken inför barnen, de ler ju fortfarande. Stäng av skiten tänker jag för mig själv och blir slutligen bönhörd. På skakiga ben staplar vi nu vidare mot mitt karusellval för kvällen, "Radiobilarna". Vi åkte flera gånger, för är det inte kul så säg?

"Berg och Dalbanan" såväl som "Lustiga huset" hinner vi också med innan kvällen avslutas och man kan slappna av tills det är dags för nästa sväng, den gången med sambons 3 barn. Min sångfågel till dotter hann faktiskt med att sjunga karaoke inför publik i Playstationhuset innan vi försvann från Grönan, ABBA tror jag bestämt det var och kvällen till ära förstärktes hennes sång av en kraxande hes, illamående före detta höjdfobiker med ryggskott.

"The Winner takes it all"

Dagens recept....

Alla veckotidningar, dagstidningar och internet svämmar över av läckra recept, samtidigt som vi varnas för alla skadeverkningar som den feta maten kan ge oss. Vi får receptet till en urläcker sommartårta bakad på hemkärnat smör och litervis med grädde, för att på nästa sida sakligt informeras om att ett BMI på över 12 leder till tvångslobotomering och munlås.

Hmmm, hur lösa denna ekvation? Kan vi både njuta av allt gott och hålla oss i topptrim? Svaret är enkelt...NEJ. Vad ska jag då prioritera, njutning eller tvättbräda? Sexpack på insidan eller utsidan av magen? Jag personligen kan säga att jag hellre äter Leilas diet än Anna Skippers, maskrosdrycker är inget annat är förädlat kaninpiss.

Den insikten gör också att jag tvingas till mer eller mindre dagliga joggingturer för att kunna nå min s.k idealvikt på 25 kg. Men hellre minnas sitt liv fullt av njutning och välbehag än sitt liv fyllt av kamp med grannskapets gräsklippare om födan.

Ja, hur som helst ska jag inte vara sämre än alla andra, utan leverera en gyllene medelväg för mat och form.

Vitlöksfriterade räkor med Jordnöt- och honungsås

(serveras med Ris och Wokade Babymorötter)

4 portioner

Räkorna:

400 g skalade räkor (gärna stora)

2 Klyftor Vitlök

3 msk olivolja

3 msk Mrs Chengs Soja

Värm upp oljan, släng i räkorna tillsammans med soja och pressade vitlöksklyftor, låg värme ca 5 minuter

Såsen:

1 dryg msk smör

3 dryga msk Jordnötssmör

1 dryg msk honung

lite mjöl :-)

3 dl grädde

3 dl standardmjölk (kan ersättas med ytterligare 3 dl grädde :-)

Salt

Peppar

Smält 1 msk smör och 1 msk jordnötssmör i kastrull.

Tag av kastrullen och vispa ner mjöl, tillsätt grädden och mjölken och tillbaka på plattan.

Lite salt och peppar.

Resterande 2 msk jordnötssmör samt 1 msk honung tillsätts och såsen får koka upp....klart

Riset:

Enligt instruktion på paketet (ta gärna Jasminris)

Babymorötterna:

Mycket morötter (nyttigt, nyttigt)

I wokpannan med lite olja och soja, ca 5 minuter.

Mmmmmmmm. Detta är verkligen yummie och nu till hur du bibehåller ditt låga BMI i kombination med denna läckra anrättning....

Släng alltihop direkt i slasken och käka en palsternacka i stället...

Renoveringshelvetet..en varm och skön plats

Spika pärlspont i hallen....Spika panel på ytterväggarna.....Såga golvlist till hallarna..Bygga ställning mot 8 meter hög vägg...Måla brädor och läkt för utbyggnaden...Renovera spegeldörrar med värmepistol, slipmaskin och tålamod...Bygga hyllor utifrån hemmakonstruerad ritning...Sätta in nya (gamla) fönster i utbyggnaden och få dem öppning och stängbara, men samtidigt raka....

Alla dessa punkter matchar givetvis min roll som IT-konsult ypperligt illa, men men, sommaren har visat mig att även i den mest inbitna "datornörden" döljer sig en Byggar-Bob av oanad kaliber. Semestern har oavkortat med endast uppehåll för mindre utflykter inriktat sig mot ovanstående aktiviteter. Med min fantastiska tur har det funnits aktiviteter både inomhus som utomhus, vilket gjort mig fullständigt väderoberoende.

Jag insåg ganska snabbt att toppen av min amatörsnickarkarriär var nådd när jag med ett fånigt leende satte på mig snickarbyxorna av shortsmodell, fulla med listiga fack, fickor och hållare för både verktyg, tumstockar och spik i olika dimensioner, tänka sig att ett besök på Jula-varuhuset i Borlänge kan ha en sådan effekt på en 40-åring. I det ögonblicket kändes verkligen IT-världen avlägsen och jag började till och med fundera på om mina förfäder som var möbelsnickare nu applåderade högljutt i sina himmelska snickerifabriker.

Efter den händelsen kan det bara gå utför, så medan jag fortsätter mitt amatörsnickrande där hemma likt en testosteronstinn Martin Timell, överlåter jag från och med nu de mer avancerade byggmomenten till professionella snickare, som gladeligen och med ett för amatörsnickaren ofattbart tempo swingar tigersågar och hammare över min utbyggnation. Allt jag ansåg som problematiskt eller svårberäknat är lugnt och inga problem enligt dem, trevligt.

Jag hoppas deras Active Directory crashar på byggfirman, då j-vlar ska de få se på proffs.

Höstkräksjukan.....

Vinterkräksjukan har man ju hört talas om, men höstkräksjukan? Det är klart en och annan kräks i samband med den tidiga hösten myckna intag av kräftor, men epidemi, knappast. När min lilla 2,5 åring väckte mig halv 4 i morse genom att tömma maginnehållet i sin säng insåg jag att höstkräksjukan faktiskt existerar och den är dödligt smittsam, jag känner redan hur benen darrar och hur min blick börjar flacka när jag försöker fokusera på rengöring av den lilla...

Givetvis har hon inga som helst problem att somna om efter denna morgonchock medan jag själv likt "Veiron i Ottan" stirrar ut i den fortfarande mörka morgonstunden. Ska jag somna om eller kommer det mera? Nu ligger hon ju mellan oss i sängen och det finns gränser även för vad en garvad småbarnsfar klara av....Vill inte vakna med gårdagskvällens Wienerkorv draperad i luggen...Försiktigt flyttar jag mig lite närmare kanten på sängen och försöker hitta tillbaka till det försvunna sömntåget.

I väntan på insomnandet börjar jag känna en obehaglig känsla i maggropen, ajdå, är det min tur nu? Nej, tack och lov det är falskt alarm, finns ju ingen kropp som är rustad för denna lilla morgonupplevelse, så det är klart att ens lekamen gör lite uppror. Kanske det bara är lite matförgiftning? Dottern verkar ju sova lugnt och sambon lyckades utan problem somna om igen...

Mina tankar flyter nu iväg mot den enda gången jag drabbats av matförgiftning. Det var i Danmark under mina unga år. Vi var på den sedvanliga semestern med syskon och föräldrar i hyrd stuga i det förlovade landet, med de underbara stränderna. Jag kan dra mig till minnes att min kusin Thomas också var med den sommaren, för han och jag tältade utanför den för familjens storlek fatalt missanpassade stugan, eller ska jag säga kojan...

Efter ännu en dag på stranden styrde vi kosan mot Aalborg för att shoppa loss på gågatan och äta lite gott på restaurang. Givetvis valde pappa sin favoritmat "Kyckling", serverad på ett hak man antagligen inte ens borde gå in på utan skyddskläder, men oj så gott det var..Alla åt av den förträffliga kycklingen (eller fågel var det i alla fall). Tillbaka i "Chateau du Minimal" började vi en efter en känna oss lite konstiga, vilket visade sig bara vara början på det som än i dag kallas "Den stora kycklingfesten". Kan fortfarande minnas ljudet av alla dessa sovsäcksdragkedjor som drogs upp och ner i allt raskare takt..

Efter en mycket påfrestande natt för alla mina syskon (3), min kusin och mina föräldrar, togs det gemensamma beslutet att fåglar bör man njuta av i naturligt tillstånd inte i maten...Givetvis har alla brutit denna överenskommelse och frossar vilt i allt från struts till kanariefågel, utom en sista ståndaktig kycklingvägrare, pappa. Han skulle aldrig äta kyckling även om det var det sista som bjöds i jordelivet...

Efter att ha skrattat till för mig själv, hör jag hur sömntåget rullar in på min perrong och jag försvinner åter in i min dröm om livet i en hönsgård.....Man är väl ingen Chicken!!